Doppresent till Lars Gustaf

Vandraren

Från urberget föds en sång. Med hjälp av livets virvlar samlar hon sina krafter och löper utför fjället. Likt vårfloden river hon nytt land, nya vägar och för med sig kunskap och näring till dem hon möter. Sången växer i styrka och bredd. Får djupare mening och bjuder upp till dans.

Lyssnar man till hjärtats slag, söker man blicken inom sig, ser man dess sanna skönhet och den man som är sångens källa. Där solens strålar möter den röda fjällkammen avtecknar sig siluetten av den son som just påbörjat sin resa. Trädens andar viskar runt honom, leder honom på rätt väg och ger honom en del av deras innersta väsen.

En vandringsstav- för att leda, bereda, att använda som stöd och till beskydd mot de faror som lurar.

En krans- för att påminna honom om allt det vackra han bär inom sig, att han ska hålla huvudet högt och sträva efter att nå sina mål.

Vilken väg han än väljer, vilka som än väljer att följa honom – Allt är rätt så länge han följer sitt hjärta. Det är den väg han ska vandra.

Lars  – Från latinets Laurentius – Den lagerkrönte. Guden Apollos förälskelse i en blyg nymf resulterade i att nymfen förvandlade sig till ett lagerträd. Livet finns i allt. Vi är en del av naturen som omger oss. Lagerkransen är en symbol för seger, hopp och mod. Egenskaper som du nu bär med dig.

Gustaf – Ett sammansatt namn av Göt, Gaut och Staaf. Götarna härskade över Götaland och det var när de slog sig samman med Svearna som vårt rike bildades. Ordet Göt, eller Gaut är en omskrivning av ordet Män. Den som höll i staven ledde männen. Gustaf var alltså Götarnas ledare. Sedan dess har många svenska konungar burit detta namn. Det bär med sig lycka, vishet och rikedom. Nu är det ditt namn.

~Du vandrar med ditt folk, leder dem längs nya stigar. Född att vara den som visar dem vägen. ~